Det där som kallas för TID

Det känns som att ju äldre man blir dessto fortare går tiden. Helgen försvann, veckan likaså och vips var det en ny månad. Knasigt.

Saker att göra blir bara fler och fler och man förlorar sig verkligen i tiden som går. Konstigt.

Idag har vi storhandlat och frostat av frysen. Den går med andra ord att stänga igen och man kan plocka ut saker utan att få med sig ett lager av snö. Det underlättar om man vill äta något tex.

Vi har även pratat med Jasons fantastiska familj på Skype, som jag saknar de! Hoppas vi kan åka dit snart!
Jason är och jobbar nu vilket känns jättebra!

Vi fungerar så mycket bättre ihop när vi båda jobbar. Och jag känner inte samma underliggande ekonomiska stress:) Jag har ju svårt för att vänta. Jag vill hela tiden snabba på och driva framåt. Kanske inte den bästa av egenskaper, men säkert inte den värsta heller.

Veckan som kommer kommer att bli fullknökad... Men också med massa kul! Vi biter ihop till jullovet (som jag självklart inte har men ändå) !






- Mia