Inte nog med att jag ska disputera nästa vecka utan jag förstår inte hur jag ska kunna ljuga ihop allt som jag behöver. Och jag menar ju självklart inte ljuga, utan komma på bra formuleringar och motiveringar till allt som jag gjort som känns totalt naturligt och som jag sällan ens har reflekterat över.
Alla är så stolta över mig och det irriterar mig. Jag tycker ju knappt att jag kämpat, jag har gjort det som krävts av mig, men det hade jag gjort vilket jobb det än hade varit. På McDonalds jobbade jag ibland 18 timmar i sträck och det var skitjobbigt. Ansträngande på ett annat sätt men fortfarande ansträngande.
Och det här visumet. FAN vad trött jag är på det. Det verkar nu som att vi inte kommer att få det beviljat i tid och vi är då förpassade till att jag jobbar i Sverige eller Jason i Australien. Det är ett skämt att vi lever i en mobil värld där man kan flytta dit man vill och skapa sig ett liv. Migrationsverket sen - Sveriges största skämt någonsin. Sämre instans får man ju leta efter.
Så jag hoppas att de alla dör och brinner upp. Själv kommer jag gömma mig illegalt i något avlägset asiatiskt land och bedriva bordellverksamhet och drogsmuggling. Skall jag och Jason vara tillsammans så är vi inte välkomna i något av våra hemland och då skall jag gladeligen ta mitt pick och pack och dra åt helvete (men först skall jag ställa till ett jävla liv på Migrationsverket).
Från en dag som var mer harmonisk än idag.
- Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar