Jag åt bara konstiga saker som avocado, räkor, rom, sill, kronärtskocka, alla grönsaker och frukter, kikärtor och sånt som barn absolut inte gillar. Jag absolut avskydde kött som inte var köttfärs. Det var det vidrigaste jag visste.
Man fick ju inte lägga upp mat i bamba själv och jag fick sitta kvar en timme efter alla andra hade gått och försöka pilla i mig de äckliga köttbitarna. Vad är det för gestapometoder?
Mamma lagade ofta vanlig svensk husmanskost och ibland lagade hon kalops. Detta var ett ångestmoment i sig. Jag avskydde den! Det spelade ingen roll hur länge hon hade kokat den, jag tyckte att det var lika förfärligt. Fläskkotletterna ska vi inte ens tala om...
Det var inte förrän efter att jag fyllt 20 som jag så smått lärde mig att börja äta kött. Smått var ordet. Ofta var det när man var hembjuden till någon och man helt enkelt inte kunde med att inte äta. Men alla bitar med senor och fett skar jag bort och gör än idag.
Hur som helst, idag uppskattar jag kött men är fortfarande petig med det och att gå in på Saluhallen ger mig kraftiga kväljningar och jag vill dö (ungefär).
Men jag har faktiskt gjort kalops! Jag hittade grytbitar på halva priset och tänkte att jag skulle laga det till Jason. Jag kokade den i 5-6 timmar så köttet blev jättemört.
Och det blev jättegott!
Det hade mitt tioåriga jag aldrig väntat sig.
- Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar