Jag hade dock inte en aning om att man kunde må så här fysiskt dåligt utan att känna smärta.
Jag har extrema värmevallningar och svettattacker, mitt hjärta slår hur som helst känns det som, det susar/brusar/knäpper i huvudet/öronen som gör att jag inte kan sova, jag har väldigt dåligt tålamod och blir arg/gråter om vart annat, jag har blixtar och stötar överallt i kroppen, extremt livliga och intensiva drömmar som jag inte kan skilja från verkligheten.
Det har gått två och en halv dag.
Sedan läste jag detta:
Jag har ju trappat ner dosen så förhoppningsvis blir det inte så långvarigt. Men upp till två månader? Skjut mig!
Det är förbannat jobbigt just nu. Men - ingen ångest. Deppighet - vem vet? Är inte i stånd att kunna bedöma det för tillfället.
Åkte in till stan idag för att det kändes som att det kunde bara kul att komma ut lite och inte bara vara hemma. Det hjälper ju att sysselsätta sig själv ibland så att man tänker på annat.
Den enda slutsatsen från idag är att jag mår bättre hemma. Så enkelt är det.
Bidar min tid för tillfället.
- Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar