- Mia
torsdag 31 maj 2012
Våra förebilder som barn
Inte konstigt att vi har knasiga värderingar när vi uppfostras med dessa som våra förebilder ;)
- Mia
- Mia
onsdag 30 maj 2012
Paprika
tisdag 29 maj 2012
Vatten över huvudet
fredag 25 maj 2012
Man blir trött av solen...
torsdag 24 maj 2012
Stora Delsjön runt
I söndags trotsade jag och Jason väderleksrapporten om regn hela eftermiddagen och åkte till Delsjön för att promenera i det fina vädret. Vi gick hela stora Delsjön runt (7.5 km) plus 2.5 km x 2 till och från busshållplatsen. Startade min Runkeeper efter att vi fikat så fick inte med allt men man kan se hur vi gick!
Vi fick sällskap av en and som vi matade. Anden fångade Jasons bröd i luften vilket vi tyckte var lite kul.
Vi bor i ett väldigt vackert land!
- Mia
Vi fick sällskap av en and som vi matade. Anden fångade Jasons bröd i luften vilket vi tyckte var lite kul.
Vi bor i ett väldigt vackert land!
- Mia
onsdag 23 maj 2012
Muji från Åhléns
Vuxen?
Den här har jag haft hemma i en vecka och fortfarande inte öppnat den. Har inte haft nån lust. Innebär det att man är vuxen? När man var yngre kunde man ju knappt tänka på att den låg där i skåpet utan att man kände ögon i nacken (chokladens ögon) som brände tills man gick och hämtade den.
Tänker med ens på Annelie i Norge. Saknar min lilla godisgris :)
- Mia
Tänker med ens på Annelie i Norge. Saknar min lilla godisgris :)
- Mia
tisdag 22 maj 2012
Presenter!
torsdag 17 maj 2012
Marabou jordgubb
För två år sedan smakade jag på denna choklad och tyckte att den var jättegod. Nu kom den igen så jag köpte. Har inte smakat än. Har inte ätit choklad eller godis på flera veckor så är egentligen inte sugen men tänkte att denna var värd att ha i skafferiet.
Självklart har jag gömt den annars äter Jason upp den. :)
- Mia
Självklart har jag gömt den annars äter Jason upp den. :)
- Mia
Smoothie
Utsättning av Efexor/Venlafaxin
Jag har mått skit många gånger. Både psykiskt och fysiskt.
Jag hade dock inte en aning om att man kunde må så här fysiskt dåligt utan att känna smärta.
Jag har extrema värmevallningar och svettattacker, mitt hjärta slår hur som helst känns det som, det susar/brusar/knäpper i huvudet/öronen som gör att jag inte kan sova, jag har väldigt dåligt tålamod och blir arg/gråter om vart annat, jag har blixtar och stötar överallt i kroppen, extremt livliga och intensiva drömmar som jag inte kan skilja från verkligheten.
Det har gått två och en halv dag.
Sedan läste jag detta:
Jag har ju trappat ner dosen så förhoppningsvis blir det inte så långvarigt. Men upp till två månader? Skjut mig!
Det är förbannat jobbigt just nu. Men - ingen ångest. Deppighet - vem vet? Är inte i stånd att kunna bedöma det för tillfället.
Åkte in till stan idag för att det kändes som att det kunde bara kul att komma ut lite och inte bara vara hemma. Det hjälper ju att sysselsätta sig själv ibland så att man tänker på annat.
Den enda slutsatsen från idag är att jag mår bättre hemma. Så enkelt är det.
Bidar min tid för tillfället.
- Mia
Jag hade dock inte en aning om att man kunde må så här fysiskt dåligt utan att känna smärta.
Jag har extrema värmevallningar och svettattacker, mitt hjärta slår hur som helst känns det som, det susar/brusar/knäpper i huvudet/öronen som gör att jag inte kan sova, jag har väldigt dåligt tålamod och blir arg/gråter om vart annat, jag har blixtar och stötar överallt i kroppen, extremt livliga och intensiva drömmar som jag inte kan skilja från verkligheten.
Det har gått två och en halv dag.
Sedan läste jag detta:
Jag har ju trappat ner dosen så förhoppningsvis blir det inte så långvarigt. Men upp till två månader? Skjut mig!
Det är förbannat jobbigt just nu. Men - ingen ångest. Deppighet - vem vet? Är inte i stånd att kunna bedöma det för tillfället.
Åkte in till stan idag för att det kändes som att det kunde bara kul att komma ut lite och inte bara vara hemma. Det hjälper ju att sysselsätta sig själv ibland så att man tänker på annat.
Den enda slutsatsen från idag är att jag mår bättre hemma. Så enkelt är det.
Bidar min tid för tillfället.
- Mia
onsdag 16 maj 2012
Utsättningssymtom
Det här kommer nog bli jobbigare än jag tänkt mig. Jag är yr och snurrig i huvudet. Det är som blixtar i huden när jag tex ligger ner. Känner för att sova i en vecka. Det är bara det att det inte går. När jag ska försöka sova är det som att det går en pendel framför ögonen med blixtar.
Men jag vägrar att äta ett läkemedel bara för att utsättningssymptomen är för jobbiga. Jag vet andra som har försökt sluta men där det inte har gått för att det varit för jobbigt. Jag ska inte ge upp efter två dagar, det ska gå. Sedan om jag blir deprimerad igen, det är en annan sak. Jag får försöka hålla mig sysselsatt. Hur lång tid kan det ta? Hur lång tid ska man ge det?
Nytt försök till sömn.
- Mia
Men jag vägrar att äta ett läkemedel bara för att utsättningssymptomen är för jobbiga. Jag vet andra som har försökt sluta men där det inte har gått för att det varit för jobbigt. Jag ska inte ge upp efter två dagar, det ska gå. Sedan om jag blir deprimerad igen, det är en annan sak. Jag får försöka hålla mig sysselsatt. Hur lång tid kan det ta? Hur lång tid ska man ge det?
Nytt försök till sömn.
- Mia
De bästa spelen för iPhone
De här spelen spelar jag just nu på min telefon. Jag älskar dem!
Swordigo är seriöst det bästa spelar hag någonsin spelat på iPhone.
Drt är lite Super Mario stuk på det hela.
Sedan spelar jag Robinson där man befinner sig på en öde ö och ska uppfinna saker (tex en yxa) för att ta sig därifrån genom att till slut uppfinna en radio.
Dragonvale spelar jag för att drakarna är så sjukt söta. Det händer inte så mycket men det är mysigt. Man har massa olika drakar från olika element tex vatten, luft, växter, jord, metall etc. Sedan kan man kombinera dessa i "the breeding chamber" och få massa nya söta drakar!
Till sist spelar jag Tap Paradise Cove där man är en nybyggare som utökar sin civilisation i djungeln typ.
Hälsningar tönten Mia
Swordigo är seriöst det bästa spelar hag någonsin spelat på iPhone.
Drt är lite Super Mario stuk på det hela.
Sedan spelar jag Robinson där man befinner sig på en öde ö och ska uppfinna saker (tex en yxa) för att ta sig därifrån genom att till slut uppfinna en radio.
Dragonvale spelar jag för att drakarna är så sjukt söta. Det händer inte så mycket men det är mysigt. Man har massa olika drakar från olika element tex vatten, luft, växter, jord, metall etc. Sedan kan man kombinera dessa i "the breeding chamber" och få massa nya söta drakar!
Till sist spelar jag Tap Paradise Cove där man är en nybyggare som utökar sin civilisation i djungeln typ.
Hälsningar tönten Mia
fredag 11 maj 2012
Ketchupblogg allan
Jag har varit borta. För det händer inte så mycket och samtidigt har det hänt sjukt mycket.
Som arbetslös, eller arbetssökande, har jag fullt upp. Och tur är väl det, annats hade jag blivit galen. Jag har ju rensat ut på jobbet och min sista artikel har blivit accepterad med revision så det kommer att bli lite jobb i fortsättningen. Jag vill ju vara med och se till att det blir bra, jag har ju ändå första namn.
Mina annonser på Tradera fortsätter och jag har nu kommit upp till jeansen. Har cirka 20 par byxor som skall säljas, varav cirka hälften är märkesjeans. Det blir inte mycket pengar men ett par hundralappar är alltid något.
Jag har spenderat mycket tid med promenader (om det har varit fint väder) och så har jag umgåtts med vänner.
Jason jobbar mycket för tillfället och är duktig. Det är inga dåliga arbetspass, det har varit 08-22 nu ett par dagar. Jag är glad att han tjänar så att vi kan leva på hans lön, annars hade jag väl dött av ångest.
Emellan allt det så putsar jag på mitt CV, har massa möten med arbetsförmedlingen inbokade, söker jobb, försöker fixa fram alla papper som behövs till A-kassan. Alla utbildningar och jobb skall även verifieras hos arbetsförmedlingen, vilket jag håller på och skaffar papper till. Byråkrati alltså. Men jag förstår ju meningen med det.
Jag har också en hel del biverkningar från min nedtrappning av mina antidepressiva. Jag är konstant yr och snurrig i huvudet, har huvudvärk och mår illa. Så jag inte tyckt att det varit jättekul. Nu har jag tre dagar kvar på nedtrappningen. På ett sätt ser jag fram emot det, då kommer jag att få kraftiga utsättningssymptom som sedan kommer att upphöra (förhoppningsvis). Jag hoppas nu att jag kan hålla mig uppe. Det är en konstig känsla när man vet att man inte kan påverka kemin i hjärnan. Jag ska försöka fortsätta som alltid, jag känner ju mig glad i mig själv och mycket mer utåt än under min depression.
I övrigt så känns det skönt att vara borta från jobbet. Som jag har känt länge men inte riktigt kunnat sätta ord på så har mycket av min ångest varit förknippad med jobbet. Det finns mycket skuld begravt där och det har varit bra för mig att gå vidare. Det är hemskt att en depression kan skapa så mycket negativa känslor förknippat med ett ställe.
Visst har jag ångest, men inte i samma grad. Jag har inte ens ångest varje dag längre (sedan efter disputationen). Nu känner jag att jag ska försöka lämna den delen av mitt liv bakom mig. Gjort är gjort. Det var inte mitt fel att jag fick en depression och jag hatar människor som inte tar det på allvar och tror att det är en form av inbillad låtsassjukdom. Jag kommer aldrig skaka av mig känslan av att jag är lite sämre än alla andra, inte stark nog och inte försöker hårdare. Ni får se ned på mig. Men jag går vidare nu, jag blickar framåt, och jag måste försöka lägga detta bakom mig. Mitt professionella självförtroende är dock utraderat och jag vet ärligt inte vad jag ska göra. Inget lockar förut medicin och inflammation. Jag ska fundera. Ibland tror jag att det är GU som jag mår dåligt av, man kanske skulle byta universitet?
Bjuder på en bild jag tog på mig själv när jag var nyvaken. Helt mosig i hela ansiktet.
- Mia
Som arbetslös, eller arbetssökande, har jag fullt upp. Och tur är väl det, annats hade jag blivit galen. Jag har ju rensat ut på jobbet och min sista artikel har blivit accepterad med revision så det kommer att bli lite jobb i fortsättningen. Jag vill ju vara med och se till att det blir bra, jag har ju ändå första namn.
Mina annonser på Tradera fortsätter och jag har nu kommit upp till jeansen. Har cirka 20 par byxor som skall säljas, varav cirka hälften är märkesjeans. Det blir inte mycket pengar men ett par hundralappar är alltid något.
Jag har spenderat mycket tid med promenader (om det har varit fint väder) och så har jag umgåtts med vänner.
Jason jobbar mycket för tillfället och är duktig. Det är inga dåliga arbetspass, det har varit 08-22 nu ett par dagar. Jag är glad att han tjänar så att vi kan leva på hans lön, annars hade jag väl dött av ångest.
Emellan allt det så putsar jag på mitt CV, har massa möten med arbetsförmedlingen inbokade, söker jobb, försöker fixa fram alla papper som behövs till A-kassan. Alla utbildningar och jobb skall även verifieras hos arbetsförmedlingen, vilket jag håller på och skaffar papper till. Byråkrati alltså. Men jag förstår ju meningen med det.
Jag har också en hel del biverkningar från min nedtrappning av mina antidepressiva. Jag är konstant yr och snurrig i huvudet, har huvudvärk och mår illa. Så jag inte tyckt att det varit jättekul. Nu har jag tre dagar kvar på nedtrappningen. På ett sätt ser jag fram emot det, då kommer jag att få kraftiga utsättningssymptom som sedan kommer att upphöra (förhoppningsvis). Jag hoppas nu att jag kan hålla mig uppe. Det är en konstig känsla när man vet att man inte kan påverka kemin i hjärnan. Jag ska försöka fortsätta som alltid, jag känner ju mig glad i mig själv och mycket mer utåt än under min depression.
I övrigt så känns det skönt att vara borta från jobbet. Som jag har känt länge men inte riktigt kunnat sätta ord på så har mycket av min ångest varit förknippad med jobbet. Det finns mycket skuld begravt där och det har varit bra för mig att gå vidare. Det är hemskt att en depression kan skapa så mycket negativa känslor förknippat med ett ställe.
Visst har jag ångest, men inte i samma grad. Jag har inte ens ångest varje dag längre (sedan efter disputationen). Nu känner jag att jag ska försöka lämna den delen av mitt liv bakom mig. Gjort är gjort. Det var inte mitt fel att jag fick en depression och jag hatar människor som inte tar det på allvar och tror att det är en form av inbillad låtsassjukdom. Jag kommer aldrig skaka av mig känslan av att jag är lite sämre än alla andra, inte stark nog och inte försöker hårdare. Ni får se ned på mig. Men jag går vidare nu, jag blickar framåt, och jag måste försöka lägga detta bakom mig. Mitt professionella självförtroende är dock utraderat och jag vet ärligt inte vad jag ska göra. Inget lockar förut medicin och inflammation. Jag ska fundera. Ibland tror jag att det är GU som jag mår dåligt av, man kanske skulle byta universitet?
Bjuder på en bild jag tog på mig själv när jag var nyvaken. Helt mosig i hela ansiktet.
- Mia
Blixten eller inte blixt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)