Beijing

Sitter nu på Beijing flygplats. Det regnar tydligen så hårt att vi inte kan lyfta just nu. Det innebär att vi blir lite sena till Tokyo, men det gör inte så mycket, vi stannar ju ändå i Tokyo över natten. Klockan är nu åtta på morgonen hemma, lördag. Här är klockan två på eftermiddagen. Man kan ju inte påstå att det gick att sova särskilt bra på flygningen, det var svinkallt verkligen! Jag hatar att vakna av att jag fryser, något av det värsta som finns enligt mig.


Efter den fyra timmar långa flygningen till Japan (när den nu blir av) så ställer vi fram klockan ytterligare en timma, totalt 7 timmar efter svensk tid. Hade det inte varit sommartid hemma så hade det varit 8 timmar.

Stödstrumporna jag fick av Hasse på Roche använder jag! Hittills, så känns fötterna okej. Jag kommer ihåg hur det var när jag gick av flyget i Bangkok sist och jag inte fick på mig skorna... Fotknöl, vad är det? Strumporna hjälper! För er som inte vet, så när man har fötterna neråt en längre tid så samlad vätska i benen och fötterna. Det finns ju inget pulstryck i venerna som leder tillbaka blodet till hjärtat utan det är musklerna i benen som för det tillbaka bit för bit med hjälp av venklaffar. En stödstrumpa rullas på foten och upp till knät för att smita åt ordentligt och hjälpa till att föra blodet uppåt. Minskar också risken för blodproppar om man får upp blodet. Som ni förstår är jag uttråkad...


Jag saknar redan alla hemma. Puss på er så länge.
Mia