I morse när jag vaknade var jag en argbigga.Gick till jobbet och tänkte på hur vidriga o hemska alla människor är och att jag inte vill leva i den här världen. Avsaknad av djup hos människor kan störa livet ur mig ibland. Varför bryr jag mig? Det är ju jag som är patetisk som slösar energi på att bli arg över människor jag ömkar egentligen.
Nu efter lite fix med ansökningar och betald kongressavgift mår jag lite bättre. Orka med att lipa ner sig över saker. Jag är säkert bara stressad och pressad ändå.
Måste snart börja skriva på projektarbetet till kursen också. Lite ångest över det, men Annelie är ju ganska bra på att lugna mig.
aww.. söt!
SvaraRaderaDet ser till o med ut som dig o mig (nästan iaf) =)
SvaraRaderaMia,
SvaraRaderaJag känner faktiskt igen mig! Kan det vara ärftligt?
Kram
AnnChristin